Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1852, sida 2

spändt, får att få veta från hvilken sida segerropen höjdes, hade de sedan morgonen genomgått alla vexlingar af hopp och fruktan. Kommissarierna klådde sina tankar i ord och klagade når milaneserna åter vunno terrång, men gladde sig då venetianska armåen åter förnyade anfallet. Hvad Ugo Simonetta beträslar, så underlät han icke att nedkalla himmelens beskydd öfver Carmagnola, svor högt når lyckan tycktes vara honom omot, inståmde i de florentinska kommissariernas glådje, då en trupp bågskyttar under furstarnas af Faenza och Camerino befål gjorde ett ursinnigt och lyckligt anfall på de fiendtliga lederna, men derunder låg i hans ansigte, det måtte nu vara gladt eller sorgset, ett visst något, en sörlägenhet, som nåstan kunde föranleda till den tron, att han icke alltid sade hvad han tånkte. De båda kommissariernas och prokuratorns uppmårksamhet lifvades otroligt af Bramantes mer ån djerfva manöver. Denna manöver föråndrade tillochmed stridens skådeplats så, att man icke mer kunde iakttaga den från detta stålle, utan måste, för att kunna följa de stridandes rörelser, stiga upp på en liten klippa, som bildade nåstan en pyramid, på AU spets endast var plats för en person. vart tar den der truppen vågen? ropade 122