Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1852, sida 3

förord icke sällan kunde bereda detsammas fördel eller eljest medverka till dess väl. Vänlig och välvillig mot alla, rönte han i utbyte allmän välvilja, och allmän var ock den sorg och saknad, som uttryckte sig, då han, tröttad af mödor och ansträngningar under utöfsningen af de ökade bestyr för nästan hela lånet, dem 1834 års olyckor påkallade, bortrycktes af döden, det sista offret för den då härjande farsoten. — Doktor Dubb var icke endast den af alla xlasser med förtroende anlitade, skicklige och lycklige låkaren; han var ock under en lång följd af år styresmannen för en af våra sårdeles maktpåliggande kommunala inrättningar: den allmänna fattigvården. Hår utvecklade han den outtröttliga och ordningsfulla verksamhet och det nit, som beredde honom icke endast vedermålen af nådig ynnest, utan ock sina medborgares tillgifvenhet och tacksamhet. Sträng mot lättjan och lasten då de visade sig inom sattigområdet, var han mild och ömsint mot den, som olyckan ditförde, och rättvis mot alla. Men all mensklig kraft måste slutligen upplösas, och så bortgick åfven han, efter att i en hög ålder hafva lemnat bestyren och de senaste åren lefvat endast inom kretsen af besökande vånner. Dessa stora förtjenster om vårt samhålle hafva dess medlemmar velat förvara äfven i efterkommandes minne, och derföre med bidrag ur nåstan alla klasser, genom några kommitterades försorg föranstaltat om monumenternes uppförande å de aflidnes grafvar. Den 10 dennes kl. 1 invigdes de af stiftets biskop med minnestal först Öfver den längst förut och derefter öfver den senast hädangångne, deri deras förtjenster och samhållets tacksamhet tolkades, och hvilken sorgefest bevistades af länets höfding, flere af stadens auktoriteter, grefve Rosens hårvarande anhörige och en talrik samling af öfrige innevånare. Götheborgsbo.