Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1852, sida 2

Med anledning at dessa upplyshIugar, DICI PAD e1— terskickad och hos poliskammaren instålld, dervid han först förnekade uppgifna förhållandet, under yttrande: jag har la så hin heller å intet burit barnungen till Jonssons, men medgaf slutligen riktigheten af Nilsdotters uppgift. I anseende till barnets emballering, anmårktes, att det vid påträssandet varit så helt och hållet inhöljdt i trasiga klådesplagg, att det icke ens haft anderum, enår hela ansigtet varit betåckt; uppmanad att redogöra för orsaken till en dylik omboning, som lätt gålve skål till den förmodan, att afsigten dermed möjligen kunnat varit att förgöra barnet antingen genom dväfning eller helt simpelt att kasta det i hamnen, förklarade Nilsdotter, dels att barnets ansigte varit fritt, åtminstone så pass, att det obehindradt kunnat andas och dels att hon fruktade utsåtta det för följderna af aftonkylan, samt försåkrade under tårar, att hon aldrig hyst ens en tanke på, att på våldsamt sått göra sig qvitt detsamma, ehuru det numera blifvit en tung börda att draga försorg om. Pihl förklarade åfven, att han hvarken sjelf tånkt, eller af Nilsdotter erhållit uppdrag att förgöra barnet, utan att hans afsigt varit att båra det till baracken, men derifrån blifvit hindrad, enår barnet börjat gråta och han af sådan orsak fruktat blifva röjd af de å gatan posterade poliskonstaplar, hvarför han tagit tillflykten till Jonssons bus, som då låg honom nårmast och der skiljt sig vid barnet. Mamsell Rydqvist hördes åfven, men hade inga egentliga upplysningar rörande tilldragelsen att meddela, vidare, ån att pigan Nilsdotter samma afton barnet blifvit bortburet ifrån Rydqvists bostad, uppgifvit, att hon åmnade utpensionera det till en sin slågtinge på Oroust, och att hon vid sitt aflågsnande med barnet, sagt sig genast vilja verkstålla denna sin föresats, enår slågtingen då tillfålligtvis vore i staden. Poliskammaren uppsköt härester undersökningen för inspektor Nyströms hörande, och tillät emellertid pigan Nilsdotter så afbida målets utgång på sri sot. — Inför Säfvedahls häradsrätt vid urtima ting sistl. Thorsdag fortsattes uppskjutna ransakningen, angående häktade fabriksmästaren å Almedal Ch. Garsiede, tilltalad för olofligt tillgrepp af åtskillige dels råämnen och dels tillverkningar, tillhöran de Almedahls fabrik, dervid några vittnesförhör icke förekommo, enär Garsiede erkände tillgreppet af de effekter som voro upptagne å en särskild förteckning Och hvarå värdet uppskattades till 62 rår 20 sk. bko. Häradsrätten afkunnade härefter utslag, hvarigenam Garsiede dömdes att för första resan hustjufnad böta del stulnas sexdubbla värde med 374 rår 24 sk. bko, eller att i brist af böterna afstraffas med 28Idagars fängelse vid vatten och bröd i länets häkte, hvarförutan han skulle å en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i Örgryte kyrka och före lösgifvandet inställas hos Kgl. M:ts befallningshafvande i länet för att vidare efter omständigheterna behandlas. Garsiede, tillfrågad om han med utslaget vore nöjd, eller deröfver ville besvära sig, förklarade, att då han icke förmådde rätt uppfatta innehållet af utslaget, begärde han del af detsamma, för att framdeles närmare få yttra sig. — Emellertid återfördes han till länshäktet. Pekoral. Till vällosl. poliskammaren i Götheborg! Inståmmes och kallas pigan Maria Wennerqvist att stånda till ansvar för alla de orediga saker och förbållanden, dels genom min drång Nils Andersson, dels genom fylleri och dels genom h—, har hon på ett så förnedrande sått hvad könet vidkommer utskåmt menskligheten, dels i trådgården, dels i hörånnet och köket, så att jag bar måst skiljt dem åt. Jag blyges komma in för en hög domstol med sådana smutsiga saker, men den höga rått jag vådjar till vet nog att dela mellan rått och orått. Detta afskum år ett afskrap för menniskor, jag ville gerna på ett vänskapligt sått blifva af med trollet, derföre gaf jag henne en utmärkt orlofssedel ehuru hon ej hade förtjent den, nåtter och dagar år hon ute för liderlig lesnad, hon har äfven velat förleda mig till detsamma, derföre beder jag om domstolens hjelp; lösdrifverskan har intet betyg eller bevis. Jag ångrar aldrig mera mina synder ån det bevis jag gaf synderskan. Född år hon galen såväl till kropp som själ, och intet får jag mitt bevis tillbaka. Bland alla andra skållsord har hon i vittnens nårvaro förklarat mig 18 gånger ärelös, och jag hoppas för min heder min åro och karakter det hon ålågges lågga detta i bevisning, och om hon brister i bevisningen som jag förmodar, att hon måtte stå samma ansvar som hon mig beskyllat. Jag har varit en hederlig medborgare i snart 40 år och betalt till stat och staden alla möjliga utgifter; jag skulle ej relaterat så mycket derest jag ej visste att vi hafva den mest råttvisaste domare i verlden ehuru fremling i vår stad. Men jag tackar Gud och den allsmäktige styresmannen öfver oss alla! Sjelf har jag gjort hvad jag kunnat vid vådliga tillfällen når sjelssvåldet tagit öfverhand som för ett år sedan vid Larsmessemarknad vid rådhuset. Nu öfverlemnar jag denna bagatellen till den höga domaren som hår sitter åt honom och ingen annan lemnar jag att dömma denna öfverdådiga qvinna. Majorna den 27 Augusti 1852. J. Zetterblad. (Sigill. Det dunkelt sagda år det dunkelt tånkta såger Tegner. Om detta snillefoster, som år en verklig aqvisition för en pekoral samlare, kan man med fullt skål såga detsamma; och troligen var hr polismästaren af samma tanka, då det för några dagar sedan inlemnades till poliskammaren i form af en angifvelse, mot hvem år ej så lått att utleta, om intet man får antaga att Zetterblad ville angifva sig sjelf, för det ban utfårdat en oriktig orlofssedel åt pigan Maria Wennerqvist, emedan hr polismåstaren förklarade, att om Tit. Zetterblad hade fog till klagomål mot någon af dei skriften omrörde personer, finge han efter ståmning till domstol göra sin talan gällande. Afreste passagerare med ångfartyget Lubeckden 24 September: Hr N. Wickers med fru; major R. v. Essen; kontrol