Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1852, sida 1

Sagor och äfventyr från Ungern. (Forts. fr. N:o 212.) — Det är bra, unge man, sade fursten. Säg nu hvad du menade med det, att det var menniskoblod i vinet? — Kalla hit källarmästaren, han skall säga dig det, svarade ynglingen. Källarmästaren kom darrande och tillstod att han skurit sig i fingret, när han tappade vinet. på buteljer, och att en droppe blod flutit deruti. — Men huru kunde det vara modersmjölk i brödet? frågade fursten åter. — Låt brödbakerskan komma bit, svarade ynglingen, hon kan säga huru det går till. Hon tillstod att det verkligen flutit mjölk i brödet; hon hade nämnligen korrt förrän hon beredde degen gifvit sitt gråtande barn di, för att tysta det. Då frågan blef om ynglingens sista utsago, så förklarade trollqvinnan, att fursten verkligen var ett oäkta barn. Nu kunde fursten icke längre. styra sin vrede, utan ropade i öfvermodigt raseri: — Jag tål icke en menniska som kan mäta sig med mig; en af oss måste dö. Akta dig yngling! Med dessa ord störtade han löst på honom med sin blanka sabel. Ynglingen räddades blott genom ett oförmodadt felsteg af fursten, och innan denne bann resa sig, genomborrade han honom, och sedan förde han hans hufvud på sabelspetsen hem till konungen. — Se, sade den jublande ynglingen, så har det gått mig — det var min dröm! men jag ville. inte berätta den förut, ty då hade den inte gått i verkställighet. Kungen omfamnade ynglingen, gaf honom halfva sitt