Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1852, sida 2

tan för ett nederlag håller er tillbaka, så låt åtminstone fruktan att onödigtvis sätta edra soldaters lif på spel göra det. Carmagnola tycktes samla sina tankar ett ögonblick, och en synbar oro målade sig på allas ansigten. — Jag tackar er, sade han åndtligen efter några minuters tystnad, för det förträlsliga råd som I trott er böra gifva mig. Men intet af de skål, som jag hårt, tycks mig vara så vigtigt, att jag derför skulle åndra min plan. Alltså, som jag nyss sade, mina herrar, i morgon slåss vi; Dessa sista ord uttalades i en ton, som icke tillåt något svar. Oaktadt sin benågenhet för motsågelse, hade generalerna dock fått vånja sig att gifva vika för denna jernvilja; de bugade sig nu till tecken af lydnad, och gingo ut med långsamma steg. Ugo Simonetta bugade sig djupare ån alla de andra, och var den sista, som aflågsnade sig. Så snart Carmagnola blifvit allena fullåndade han på papperet det utkast han gjort till sin bataljplan. Ungefår en fjerdedels timme derefter ropade han på Bramante. (Forts.) TT Tr — —