Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1852, sida 2

hvad år det för underligt häruti? Är det då nödvändigt att ett företag, för att lyckas, förut måste bearbetas af tio sårskilda hjernor? och bör detta företag endast derför förklaras för icke godt, att det icke gillats af dem, som icke fattat tanken derpå? Låten icke bedraga er mina herrar. Endast en fast vilja utråttar något stort, och enhet i kommandot år den båsta borgen. för ett godt resultat. Hvem har nu befålet hår? Är det inte grefven af Carmagnola? Hvem har väl från vår oförsonliga fiende tagit Montechiaro, Orci, Pontoglio och de åtta fasta slotten vid Brescia? Hvem har väl, sedan han nedstörtat Visconti från den otroliga höjd, dit han först lyftat honom, af ruinerna af denna förödmjukade stolthet gjort en praktfull piedestal åt republiken Venedig? Återigen grefve Carmagnola. Tron mig, fanans trollmakt ligger i duken, icke i stången. Det år den fårg, som fladdrar framför en armå6e, som gör den vanmåktig eller oöfvervinnerlig, ty det år en generals, en anförares, en mans färg, och genom denna man år man stark eller svag, segrar man eller blir besegrad, allt efter mannens skicklighet. Är det Angelo de la Pergola, eller Sforza, eller kanske deras soldater som oroa er? sådana anförare och soldater kunde vara fruktansvårda når Francesco Carmagnola marcherade-ispet