——— om vi fatta det beslut, som den ädla grefve Carmagnola föreslagit oss, nämnligen att i morgon angripa det siendtliga lägret, så skulle enhvar af oss dervid löpa så stor fara, att jag för min del skyndar mig att afvånda det förfårliga ansvaret derför. — Än ni då, Micheletto Attendolo, frågade Carmagnola, vill ni inte låta oss höra åfven er tanke? — Den år precist densamma. — Och ni, furst von Camerino. — Jas såger, att, då å ena sidan segern aldrig är säker, man å andra sidan bör noga akta sig att sörsöka en strid, om dess utgång år alltför oviss. Om man vill följa min tanke, så uppskjuter man: striden tills längre fram. Carmagnola föråndrade icke en min, såg i hast Öfver några strategiska notiser, hvilka stodo upptecknade på ett framför honom liggande papper, afbröt derpå plötsligt 2 och sade: — Mina herrar, i morgon skola vi slåss, — Hvad! ropade Orsini, som blef blodråd i ansigtet, oaktadt våra tankar? — Emot allas tanke! anmärkte fursten af Mantua mildt. — Nå, om ån så vore! sade åndtligen prokuratorn Ugo Simonetta, som hittills tegat,