dess sumpiga trakter? Om de icke här på slåtten, efter den skymf vi tillfogat dem, börja en strid, så kommer sig detta deraf, att den vore förenad med fara . . . . med ett ord, de utstålla en snara för oss, och mitt råd år att i hvarje håndelse undvika den. — Francesco Orsini har just uttalat mina tankar, sade fursten af Mantua. Milanesarne önska att blifva anfallna, och detta måste vara en orsak för oss att icke erbjuda dem någon strid. Oglios strånder åro beständigt höjda i osunda dunster, och marken hössen omöjlig att sårdas. Låtom oss blott välja en annan terräng, och må vi sedan beslutsamt kasta handsken till våra fiender. De måste upptaga den, och då, med Guds bistånd, skall detta blifva en ny seger för frepubliken och för oss ett nytt anspråk på ära. Vänta och vara uppmårksamma det är, som jag tror, hvad vi böra göra. Fursten af Faenza var af samma tanke, och Ridolsi tillade: — En del af den armåe, som står midt emot oss, signori, utgör hertig Philips hela kavalleri. Vare långt ifrån mig att förklara det för odfvervinnerligt, men veten J inte att vårt eget år mycket försvagat af den farsot, som utbröt får några månader sedan, och ånuu anställer hårjningar. Jag tror derför, att