— Mig? ingenting, ingsenting! stammade Mariello. — Ni såger endast så, invände Carmagnola med bedjande min. Jag trampade er på foten, signor, och ber eder tusen gånger om förlåtelse derför. Gondolen sattes nu i rörelse af roddarena och gjorde en svång för att återvånda till staden, men innan den aflågsnade sig, helsade den Pisanis palats och grefve Carmagnola med ånnu en triumfsång. Nu visade sig grefve Lascaris på balkongen. — Passa nu på, sade Carmagnola helt sakta till Perusini, gif nu akt på hvad Bramante gör; nu får han ombesörja det öfriga, jag bryr mig inte vidare om saken. I detsamma gick han fram till Lascaris och sade: — Amiral, jag tackar er för det förtråffliga råd ni gaf mig, att besvara dessa goda gondolierers glada rop. Det gör så godt i själen att veta sig vara ålskad. Under detta samtal höllo Perusini och Mariello hvarandra darrande i hand och gäfvo noga akt på Bramante. Kaptenen höll sig i nårheten af bordet och vred på sina mustascher, hvilket hos honom var ett tecken, att hans tankar sysselsatte sig med någonting högst vigtigt. Han gick fram och