Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1852, sida 2

vårt århundrade frambragt. Men det ligger i denna hyllning, som oslentligen bringas edra stora egenskaper, för mig något mer än en personlig tillfredsstållelse; deri ligger åfven en allvarlig och innerlig omsorg för mitt fåderneslands åra. Emedan jag nu inte kånde huru det beslutat att mottaga er — hvilket jag ånnu intet kånner — så önskade jag, som i staten ingenting annat år ån en enskild medborgare med min röstråttighet, att det likvål engång inte skulle läsas på historiens blad, att Francesco Carmagnola kommit till Venedig, utan att åtminstone en af dess söner gifvit sin beundran och aktning för honom tillkånna. Carmagnola besvarade fursten i några få valda uttryck, och samtalet blef allmånt. — Ni måste tillstå, sade grefven till Mariello, att fursten förstår att låsa sin uppgift på ett kungligt sått, och om min stund verkligen komme att slå i denna natt, så skulle jag vål knappt kunna få en mera lysande och glad begrafning. — Anser ni Pisani i stånd att smida en så helvetisk komplott mot er, ropade Mariello. — Pisani skulle smida en komplott mot mig!? Ni har inte förstått mig, sade Carmagnola. Han skulle vilja min död! Ack om han kunde försäkra mig om tusen lif i stållet för ett, så skulle han göra det, derpå