Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1852, sida 2

sens och guldkärlens tyngd. Carmagnola, för hvilken en hedersplats var beredd, uppsordrade uttryckligen Mariello och Perusini att sätta sig bredvid honom. Furst Pisani tog plats midt emot sin berömda gåst, med ryggen mot fönsterna, och grefve de Lascaris, som spelte den blygsamme, svarade fursten som inbjöd honom att taga plats vid sin hösra sida, att han icke borde drifva sin såfånga så långt, att mottaga en ynnest, som någon annan helt såkert förtjente mera ån ban, och satte sig liksom af en håndelse, icke långt från Carmagnola. Bramante, som enligt allt utseende icke kånde någon hunger, håll sig blygsamt åt sidan och våntade tills bordet var fullsatt, hvarefter han rak och styf som en hillebard stålde sig bakom grefve Lascaris, så att dennes minsta rörelser icke kunde undgå honom. — Grefve Carmagnola, sade furst Pisani, om jag ågde en thron, eller åtminstone vore arftagare till något italienskt furstendöme, så skulle jag hafva beredt er ett emottagande, som måhånda skulle hafva ånnu mera upphöjt glansen af ert redan så böst berömda namn. Detta har icke kunnat åga rum. På mig återfaller hela åran af detta besök, och det skall blifva en evig åra för murarna af detta palats alt, om också för en kort stund, hafva herbergerat den största krigare, som