Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1852, sida 2

åter så föra honom in. På samma gång förebrådde han i de artigaste ordalag de båda senatorerna, att de varit orsaken till den högaktade gåstens långa bortovaro. Carmagnola sö jde furstens uppmaning och alla fyra återvände liktidigt till balen. Det var en förtrollande anblick. Dessa frän taken nedhångande kronor, hvilka syllde luften med balsamiska ångor, dessa tusentals till guirlander flätade blommor, hvilkas blad hår och der trampades under de dansandes fötter, dessa damer, hvilka sväfvade Öfver golfvet, som fantastiska skuggor, dem man nattetid tror sig se på hafsytan, denna nåstan orientaliska pragt, dessa böljande lockar och svarta masker — allt detta tycktes vara samladt af en trollkarls måktiga hand, för att gåra Pisanis palats till ett vällustens tempel och fårsåtta sjålen i outsåglig hånryckning. Ändtligen kom timman för supen. Salen, der den skulle åga rum, var i proportion mera bred än lång och sträckte sig ut till lagunerna. Sex fönster, hvilka räckte ånda ned till golfvet, ledde ut till en balkong af sten, hvars genombrutna, af vacker carrarisk marmor förfårdigade gallerverk erbjöd för ögat de smakfullaste former och den största mångfald i teckningen. Det rikt besatta bordet dignade under lju