Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1852, sida 1

erhöll handpenning på priset sör mitt hufvud. Men, fortfor han, då han såg, att gåsternas antal ökades med hvarje dgonblick, det år för mycket folk hår, man kunde höra oss. Kommen, mina herrar, med mig in i detta galleri, der åro vi allena. Stunden år kommen, då jag vill öfvertyga er och ord för ord afhölja för er alla enskildheter i den komplott, som snart skall blifva föremål för er uppmårksamhet. Då de alla tre kommit ut i galleriet, bad grefven om de båda senatorernas uppmårksamhet och fortfor : — Inte sannt, hvem skulle vål kunna tro, att just hår det allvarsammaste och dystraste sorgespel nu skall komma att utföras? Och likvål år det sannt. Detta sorgespel har två hufvudroller — ett slagtosser och en bödel. Bödeln är srefve Rinaldo de Lascaris och slagtoflret är jag. De båda senatorerna gjorde en åtbörd af bestörtning. Lugna er, sade grefven leende, partiet mellan dessa båda personer står mindre like, ån man skulle kunna förmoda. Bödeln år en skicklig man, det år sannt, erfaren i sitt handtverk, den sörtjensten kan ingen neka honom, och för öfrigt när det handlar om en svår uppgift, så har han på ett verkligen genialiskt