Grefve Carmaguola, af Mole-Gentilhomme. Andra delen. Venedig. (Forts. fr. N:o 219.) — Hvad år det ni såger? — Ingenting annat ån sanning. — Det år inte möjligt, ropade Perusini bestört. — Fråga Bramante, han skall såga er detsamma som jag. — Men huru vet han det? — Han vet det, sade Carmagnola med låg röst, han vet det, signor Perusini, emedan Försynen, om hvilken ni nyss talade, och som döljer så många djupa och oförklarliga hemligheter, hade velat, att han skulle blifva kår i den vackra, men trolösa Ugolina, att han skulle lyssna vid hennes dörr, och att han på detta sått skulle få veta icke allenast att hans ålskarinna bedrog honom, utan också att en usel åfventyrare från hertigen af Milano