Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1852, sida 3

med höslig värdighet. Och då furst Pisani meddelade de kringstående herrarne, genom hvilken lycklig och oväntad tillfällighet amiral de Lascaris kunnat gifva honom underråttelse om hans son Guido, så höjde sig på en gång mera ån tjugo röster för att fråga den knappt landstigna resanden huru det stod till med Stora Moguls angelågenheter, huru konungen af Siam befann sig, om tillträde till China var öppnagt, och om han möjligtvis frän sina resor medsört en bengalisk tiger eller elefant från ån Ceylon. Grefve de Lascaris var icke en man, som låt konfundera sig af sådana småsaker. Han hade svar för allt. Han försäkrade att han ganska långe samtalat med Tartarernas Khan, att han medförde en hel last af de skönaste diamanter från Golconda, och att han beklagade förlusten af en tiger, den han sjelf fångat på en jagt i granskapet af Madras, men som dödt under öfverfarten. För öfrist förklarade han, att han på sina resor lärt känna många berömda lärda och krigare, men att han icke kunde påminna sig någon, hvars anblick gjort ett så djupt intryck på honom, som han nu rönte, då han för första gängen sammanträffade med den ädla grefven af Carmagnola. Hetta smicker, uttaladt i en förnäm ton,