——— ——————— —— uppfylla min tacksamhetspligt emot er. Emellertid hoppas jag att ni med er nårvaro hedrar den fest, som jag ger i afton, för att fira en fråmlings ankomst till vår stad, en fråmling, hvars beröm genljuder öfver hela Europa — grefve Francesco de Carmagnola. — Med största nöje, signor; mina öron hafva så långe blifvit plågade af hvinandet i tackel och tåg samt af stormens tjut, att jag naturligtvis för ombyte skull gerna engång hör flåjternas och mandolinernas förtjusande melodier. Ni kan sjelf inse att jag, som tillbragt två tredjedelar af mitt lif mellan himmel och vatten, inte kunnat hafva tillfålle att sammantråffa med en general, som oupphörligt sitter till håst och rider omkring på fasta landet. Men detta oaktadt vet jag, att ännu alltför litet blifvit sagdt om honom, att hans beröm uppfyller hela Europa, ty ryktet har burit det ånda till Asien, och hans rykte är en stjerna, för hvilken jag, liksom hvarje annan, skulle känna mig stolt och lycklig att så buga mig. — Der år han, sade Disani, i det han visade på Carmagnola, som stod endast några steg ifrån honom och samtalade med senatorerna Mariello och Perusini. Grefve Rinaldo de Lascaris gjorde en djup bugning för Carmagnola, som besvarade den