Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1852, sida 3

A EN ASSESSORN (Insåndt och betaldt.) Något att begrundas af Handtverkare i allmänhet. Under rubrik ,Rättegångs och Polissaker, har uti N:o 198 af Götheborgs Handels och Sjöfarts Tidning för den 27 sistlidne Augusti blifvit uppgifvet hvad Poliskommissarien Å. Andersson hos Poliskammaren anmält, att Ynglingen Otto Andersson, som hos oss i lära varit anställd, af oss allt som oftast rönt en hård och orättvis behandling — — — — då han icke gjort sig förtjent deraf, fordrade att blifva skiljd från läran på den grund, att han, som är omyndig, utan sina målsmäns medgifvande i kontrakt med oss förbundit sig att 33 år, räknade från Augusti månad sistlidet år, arbeta på vår verkstad, äfvensom att Poliskammaren, med anledning af dels att endast Ynglingen underskrifvit kontraktet och dels åklagarens (kommissarie Andersson) upplysning att jag Tamin gjort mig känd för att vara en hård husbonde, fann skäl att till O. Anderssons anhållan lemna bifall. Ostridigt öfverensstämmer referatet med Poliskammarens protokoll, men huruvida allt hvad å vederdelosidan föreburits kan antagas såsom sanningsenligt, samt i hvad mån Poliskammarens beslut i denna sak kan lända handtverkare i allmänhet och deras folk till någon nytta torde af det följande inhemtas. En mamsell inställde sig hos oss och bad oss i lära emottaga nämnde hennes utom äktenskapet framfödda, värnlösa barn, som hon medhade. Det prestbetyg, oss förevisades, bekräftade hennes uppgift samt att gossen Otto var född 1836; och då ett annat betyg, af hans förra husbonde, endast innehöll att gossen varit i hans tjenst, men icke hur han (gossen) der förhållit sig, funno vi icke skäl att genast efterkomma hennes begäran. Modrens böner förmådde oss dock att, sedan han under 5 månader visat sig läraktig ocb villig antaga honom i lära å ofvan uppgifne tid. Under den passerade lärotiden utvecklade han särdeles goda anlag för vårt handtverk. Väl visade han sig stundom sjelfsvåldig och försumlig, tilltagande i den mån han utvidgade sin bekantskap med ortens sedeförderf, hvarföre han icke sällan gjorde sig förtjent af exemplarisk aga; dock fann han stådse hos oss ett bonom mindre värdigt öfverseende, och som bevis hvarpå må nämnas att han under sitt vistande i vår tjenst alltid medelst lämpliga föreställningar tillrättavisades, utom vid tvenne tillfällen då han af mig Pettersson icke, som det står i Poliskammarens protokoll, ,,med ett knytnäfveslag,, utan vid ena tillfället med en smal tågända och vid det andra — med flata handen erhöll lindriga väckelser till iakttagande af sina skyldigheter, jag Tamin vidrörde honom aldrig, hvarken medeleller omedelbarligen, med min hand. Sanningslöst är således bvad vederparten härom föreburit, det vi med våra ojäfvige arbetare skulle hafva ledt i bevis om Poliskammaren beviljat oss uppskof i målet. Som ynglingen Andersson icke hade hvarken förmyndare eller modren, då hon sjelf var omyndig, såsom hans målsman kunde anses, så kunde vi om lärotiden endast kontraktera med gossen; och då kontraktet af honom erkändes, samt något bevis på misshandling emot oss icke förebragtes, så bade åklagarens osanningar och målsegandens begäran, hvartill han troligen blifvit förledd, icke bordt uppfattas såsom skäl till hans entledigande ur tjensten. Beklagligt vore om mästare icke skulle vara berättigad att aga sina lärjungar när vanarten tog öfverhanden och en mildare tillrättavisning icke verkade till bättring, ty då blefvo de förre beroende af de sednare. och följderne deraf, till mehn för husbondeväldet, oberäkneliga. Och skulle ett missnöje hos en omyndig, som icke sått sig förmyndare eller målsman, kunna bryta ett kontrakt, det må nu vara skriftligt eller genom städja, så blef den ena af de kontrakterande blottställd, när det föll den andra in att göra sig den förra qvitt. I handtverkslära tages en icke ringa del af oäkta barn och barn efter i fattigdom aflidne föräldrar, för hvilka barn ingen velat bli förmyndare eller blifvit till förmyndare förordnad. Man antager dem då utan annan bekräftelse å kontraktet än den antagnes namn. Af hvad härutinnan blifvit framstäldt visar det sig följaktligen oundvikligt att omförmälte häfdvunna bruk icke kränkes, utan deremot skyddas af dem, som i juridiskt hänseende bafva med förhållanden emellan handtverkare ech lärlingar att skaffa, ty eljest blef det för de vanlottade olyckligt; och hvad annat än detta bruk förvissar väl de kontrakterande om rättigheten att, när de fullgöra sina åligganden, bibehålla sina tjenare och desse sina tjenster, hvarjemte det ock synas tillhöra dem, som föra allmän talan, att icke lagligen åtala pågon, innan den som sådant äskar för detsamma framställt antagliga skäl Majorna den 18 September 1852. E. A. Tamin. J. Pettersson, under firma E. A. Tamin C:o.