Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1852, sida 2

ket, nickade han med hufvudet, till tecken på uppgiftens riktiga låsning. — Ännu ett försök skall jag göra, sade han ursinnig, eftersom jag ser, att man vill måta sig med mig, så få vi vål se hvem af oss som kommer till korta. Icke långt derefter slög mot slottsmuren en pil, hvilken som ett jordskalf skakade slottet i dess grundvalar. Förskräckelsen var stor; men den blef ännu större, då man på pilen låste tartarfurstens förra hotelse, om kungen icke vore i stånd att draga ut pilen ur muren och slunga den tillbaka. Då blef han ännu mer bekymrad ån förut, och ingen sömn kom i hans ågon. Han sammankallade sitt konungarikes hjeltar och alla lyckobarn, som voro födda med en visdomstand eller med en grå hårlock; han lofvade att gifva sitt halfva rike och sin dotters hand åt den, som kunde uppfylla tartarfurstens begåran. Med sorgfull min beråttade konungadottren den nya olyckan för ynglingen, som rådde henne att tillstånga öppningen i muren, liksom om ingen varit hos honom i hvalfvet, och sedan omtala för sin far att hon drömt, att han ånnu lefde och vore i stånd att utföra den ånskade handlingen; derefter skulle man öppna muren. Hon följde hans råd; fursten blef bestört