Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1852, sida 2

— ÄEÄEÄEEEs—— Denna gång voro de ännu uppmärksammare på hvarandra och då de märkte listen, klippte de alla ett lika stort stycke af sina mustascher, och vid middagsbordet blef fursten lika klok som förra gången. . Tredje natten gömde sig den gamla åter i gåsternas sångkammare och sade halshögt: — Ack, hvad tartarfursten år för en vacker karl! — Åh ja, nog år han vacker, sade en af dem, men han år oåkta. Sedan alla somnat, gjorde hon ett litet mårke i dens hjelmbuske, från hvilken svaret kom, och berätiade det för sin son. Följande morgon såg fursten allas hjelmbuskar mårkta på samma sått. Slutligen beqvåmade sig fursten att såga: — Jag ser att ibland eder finnes en större måstare ån jag år; så mycket hellre önskar jag lära känna honom, må han derför gifva sig tillkånna. Ynglingen sprang upp och sade: — Jag har inte velat vara klokare och starkare ån du, jag har endast fullgjort hvad du begårt, och jag år den som i tre nåtter blifvit mårkt. (Forts.) ö 26666 —