ken böner eller hot hjelpte; då började fadren slå sonen. Att sly är visserligen skamligt, men det hjelper åndå. Sonen sprang sin våg, och sadren efter honom med riset. På landsvägen mötte de kungen; han åkte efter sex guldmahniga håstar, hvilka voro skodda med diamant-skor. Kungen srågade fadren hvarsör han slog sin son— Jag slår honom, stormäktigste konung, emedan han inte vill berätta mig sin dröm. — Låt bli att slå honom, min gode man, sade kungen; gif mig gossen och tag denna penningpung för honom; jag skall nog få veta drömmen. Fadren var nöjd med förslaget, och kungen fortsatte sin resa med gossen. Då de kommo till. kungens slott kallade kungen gossen till sig och frågade honom om hans dröm; men gossen svarade icke. Kungen blef ond öfver hans envishet och sade ursinnig: Vanartiga pojke! vet du vål, att olydnad mot din konung betyder detsamma som döden? men en sådan dåd, att du skall få god tid att eftertånka hvad det vill såga, att inte lyda sin konung. Han inkallade drabanterna och befalde dem att inmura den olydige i ett af slottstornets hvalf. Gossen afhörde domen med mycket lugn, men kungens vackra dotter bleknade, i