såg hennes tårar, frågade han henne om orsaken dertill. Konungadottren omtalade nu den fara som hotade henne och hela landet, samt enda vilkoret att undkomma den. Han tröstade henne dermed, att hon skulle gifva sin sader det rådet, att slå sju slags hafre af olika årsvåxter i sju krubbor. Når sedan håstarna slåpptes låsa, skulle alla efter ålder stålla sig framför den olika hafren, och derefter vore det lått att beråkna ordningen af deras ålder. så skedde det äfven; hästarna återsåndes med tillkånnagifvande af åldern, och tartarfursten måste tillstå riktigheten deraf. Men snart hånde det åter, att han skickade en kåpp, som var lika tjock i båda åndar, tillika med samma hotelse som förra gången, om ingen kunde såga, i hvilken ånde kåppen var skuren från stammen. Återigen förskråcktes fursten, dottren beklagade sig för ynglingen, som sade: — Var inte bedröfvad, vackra konungadotter, utan såg din fader, att han noga måter ut midten af kåppen och binder ett streck derom; om den då hånges upp, så år den åndan skuren från stammen, som lutar nedåt, ty den år alltid tyngst: — Detta gjorde också konungen. Då tartarfursten återfick kåppen med mår