AA E— — Den skandinaviska konstexpositionen i Christiania. Vi hafva förut i korthet meddelat en norsk tidnings domslut öfver de svenska konstalster, som varit utstålda vid den skandinaviska konstexpositionen i Christiania detta år. I Christiania-posten för d. 12 dennes har nu en insåndare som tycks vilja anses för verklig konstkånnare, om denna exposition en något mera motiverad recension, ur hvilken vi taga oss friheten att göra följande utdrag: Det första intryck man erhöll af nyss slutade exposition var den stora obetydligheten i numeriskt hånseende. Astonbladethar blifvit vilseledt af-Norske Tilskuer, når det beråttar att antalet endast af norska taflor uppgick till mera ån 100, ty enligt katalogen bestod hela samlingen endast af 101 nummer, och sedermera förökades den endast med några få norska taflor. I afseende på antalet var det tvertom en mårkvårdig likhet mellan de tre nationerna. Emellertid skulle det vara obilligt att klaga öfver expositionens numeriska obetydlighet. Vågen hit upp år lång, och af cirka 30 med urskillning utvalda nummer bör man kunna sluta till hvarje lands konstnårliga ståndpunkt. Men frågan år om Sverige och Danmark såndt oss ett sådant urval af konstsaker, att man år beråttigad att fålla någon allmån dom. Män år frestad att. tro, det våra brödralånder icke med nog, vårma interesserat sig för expositionen hår uppe, och endast afsåndt det som varit nårmast tillhands. Insåndaren bar nåmnligen så stor aktning för hvad båda kunna åstadkomma inom konstens verid, att han icke obetingadt önskar draga någon slutsats af det, som hår i sommar blifvit exponeradt. — — — De skandinaviska konstexpositionerna, som i senare tider kommit i gång, intaga en våsendtlig plats såsom andligt föreningsband mellan de tre nationerna, och det vore derför önskligt, att vederbörande ville omfatta dem med värma och interesse. — — Den af de svenska konstnårerna, som här vunnit seger, år professor Scholander. Hans aquareller åro aldeles oförlikneliga. De tvenne stora taflorna, -Vy af piazettan i Venedig och -Kestaurerad interieur af St. Larskyrkan i Wisby, äro så interessanta, att man frestas att kalla dem expositionens perlor. Det sistnåmnda stycket, som innehåller en scen från Wisbys plundring år 1526, år så glansfullt och lifligt. att man ryckes med i sjelfva tilldragelsen och brinner af begår att taga parti mot dem som plundra den herrliga kyrkan. Scholander förstår att i sina vattenfårger inlågga en pragt, som man skulle tro vara oförenlig med dem. Hans taslor glånsa mera ån många oljemålningar, i hvilka dock åmnet i sig sjelft åger större glans.