Grefve Carmagnola, af Mole-Gentilkomme. Andra delen. Venedig. (Forts. fr. N:o 215.) Först föregående aftonen hade grefven tillkännagifvit får honom sitt sasta beslut, att följande morgon, lika mycket på hvad sått, skaffa-sig tilltråde till senatens session, och Bramante kände sig icke litet stolt deröfver, att han så vål lyckats att uppfylla hans önskan. Han kände dörrvaktaren, som förut engång tjenat vid hans trupp, då han för drottning Johanna II förde ett ströskrig i Abruzzerna, och för tio zechiner hade den fordna kamraten låtit öfvertala sig att öfverskrida sin strånga instruktion, isynnerhet då Bramante försäkrade honom, att hans vån icke hade någon annan afsigt, ån att tillfredsstålla sin nyfikenhet. Den goda Bramantes små betänkligheter R för öfrigt icke långe hålla stånd mot