Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1852, sida 2

Detta rum var tomt. — Ja-så, mumlade Cermagoola med rynkad panna, Bramante är inte der och återkommer troligen inte förr ån i afton. Men jag behöfver honom nödvåndigt — hvar kan han vål vara? Grefve Francesco ropade. Man sökte Bramante i husets alla vrår och vinklar, och i nårmaste granskapet, men förgåfves. Om låsaren behagar följa oss till en af de aflågsnaste grånderna i Venedig, så skola vi snart få veta, hvarför Bramante var borta, och hvilka vigtiga sysselsåttningar, som kommo honom att glömma den man, hvilken han på engång ansåg som husbonde och vån. IV. Ugolina. Ugolina var blomman af de ringare slickorna i Venedig. Med sina skålmaktiga ögon, sin smidiga växt och sina små nåtta fötter tycktes hon vara en af dessa retande dåmoner, hvilka af frestaren blifvit sånda på jorden, för att förleda det stackars manliga slågtet till ondt.