Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1852, sida 2

Uk en sångelad örn, förtära sin egen kraft.. hörde lejonets matta rytande, hvilket inga åskor mera skulle besvara! Och till slut slåcktes glöden, .. hjeltesagan försvann liksom ett urladdadt åskmoln .. ack! det var det sista, som skulle uppstiga på tidens himmel! Och jag såg pygmåerna sönderhacka hjeltens minne, jag hörde smådelsen spinna kring hans bleknade panna sina djerfva lögner, — och jag försvann utar verlden, för att lefva af mina minnen! Då trångde ropet till mina öron, ., detta rop, som af millioner munnar förts omkring Europas lånder . . Vive VFEmpereurlHar gratven återgifvit sitt rof? Har sofvaren på S:t Helena åter uppstigit som en lysande meteor, för att förvåna verlden genom sin storhet, och skaka den genom dånet af sitt fall? Så frågade jag mig sjelf .. och hvad såg jag? Jo, en pygmå, en af dessa tidens barn, hvars hela vårde består i den återstrålande glansen af ett frejdadt namn,... en stackare, som vill imitera en hjelte! .. en mygga, som vill spela Örnens roll, och glömmer att hon evigt år fastbunden vid medelmåttan! . . att hon aldrig kan höja sig derutur. Vive IEmpereurlFörblindade folk! af kärlek till detta namn, uppoffsrar du din egen åra, du trycker etterormen till ditt bröst, och anar inte att han skall förgifta din frihet och ditt lif. Att beherrskas af ett lejon, det år ej vanåra .. men att låta beherrska sig af en råf, det år mera ån vanåra. Styrkan skrifver lagar dem tiden lyder.. men falskheten och medelmåttan skrifva endast ett vanåradt namn in på håfdens blad! Minns det, tappra folk på Seinens och Loires strånder, sluta med detta rop, som kallar mig fram ur min gömma, för att beklåda ett annat bröst ån det fulla, starka som jorden gömmer, .. tvinga ej den gamle att besudla sina minnen med slaftjensten i en gycklares bråd . .. tvinga mig inte att dölja så många brister, sedan jag varit ett draperi kring så mycken storhet, så många höga tankar! Låt inte Austerlitz, Waterloo och Helena, dessa trenne stjernor på minnets himmel, fördunklas af skuggan från molnet i Elyse! Ty då mårdar du din åra!