Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1852, sida 1

Grefve Carmagnola, af Mole-Gentilhkomme. Andra delen. Venedig; (Forts. fr. N:o 214.) Flickans panna klarnade. Hon såg ännu icke Carmagnola. Ingenting bevisade att det ju icke kunde vara någon annan, och ändå var hon öfvertygad att det var han. Hon skyndade honom således till mötes, och han emottog henne med öppna armar. Redan hade hon ett ögonblick gifvit honom förlorad, och nu Såg hon honom : fri, och leende stå framför henne; hans ansigte bar tillochmed: ett visst återsken af triumferande glådje. Ackx, ropade hon, rodnande af glädje för den broderliga och långa kyss, som grefven tryckte på hennes panna, det år du, min Francesco, ack ja, det är du! Hvad du har varit långe borta, jag trodde verkligen ett ögonblick, att jag aldrig mera skulle få återse dig.