Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1852, sida 2

fram till Carmagnola och sade, i det han aktningsfullt bugade sig: — General, skålet, hvarför ni tillbakavisar den åra Venedig erbjuder er, år icke mera förhanden, då en Venetianare går er detta anbud. Jag heter Pisani, mitt familjenamn år ett af de första, som stå tecknade i den gyllene boken, och det var en af mina förfåder, som skånkte Treviso till republiken. Jag ber eder, grefve Carmagnola, att i afton hos mig bevista en fest, den jag skall bemöda mig göra så lysande, att jag hoppas. man icke skall kunna såga att jag icke. gengåldat den åra ni visar mig genom er nårvaro. — Jag skall komma, signor Pisani, sade Carmagnola. — Om ni tillåter, general, så blir det dans och soupte — dansmusiken skall upplifvande genljuda i mitt palats, som, — jag såger er det i förtroende, — har blifvit tyst som grafven, sedan den helige Marci lejon — förr så krigiskt och årofullt — öfvergifvit Italiens slagtsält. Vid bordet skola vi — huru ån senatens dom må utfalla, — dricka en skäl för Venedigs, d. v. 8. lejonets, återuppvaknande. — Råkna på mig, sede Cermagnola, i det han tryckte den hand, som Pisani räckte honom. Ericcio, som stod endast några steg bakom,