Charad. Ur skogens djup mitt första hemtas fram, det år en mörk relik af trådens stam; och elden, som allt annat ju förtår, dess fader år. Mitt andra år ett litet ord, men stor år ofta vigten, som derinne bor; vid bröllop och vid dop det brukas nog — och det med fog! Mitt hela som en röfvare, så kåck, i hafvet söker rof; det bår en flåck, som skiljemårke från sin stora slågt, på pantsardrågt.