Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1852, sida 1

——— ——g—a—: GAOGH — — Crefve Carmagnola, af Mole-Gentilhomme. Andra delen. Venedig. (Forts. fr. N:o 210.) — Hvad gör namnet till saken? sade dogen i en välvillig beskyddareton, som tydligt bevisade att den obekante genom sitt lakoniska och häftiga utrop, utan att veta det, varit en tolk af dogens egen tanke; hvad gör namnet till saken, om han blott talar sannt? — Det, som jag har att säga, fortfor mannen i den grå kåpan långsamt, angår närmast signor Ericcio, hertigens af Milano gesandt, hans höghets bögra hand, hans själs själ. Några af eder, signori, hafva nyss frågat hvem jag är. Ni visten det väl ej, och veten det ännu inte. En enda af alla dem som omgifva mig har upptäckt det, en enda har igenkännt mig, och redan darrar och bleknar han. — Se på honom, se burn han darrar! jag ser tillochmed mitt namn sväfva på hans bleka läppar. Fråga honom derom och han skall svara er, signori, att jag är den man, som gjort hertigen at Milano till Italiens mäktigaste furste, och som samma bertig nu belönar med förföljelse och landsflykt, korteligen, den man, på hvars hufvud ni, på den ädelmodigo herrns begäran, satt ett pris. Och i häftig sinnesrörelse slungade han sin hatt långt ifrån sig och lät kåpan falla.