Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1852, sida 1

——-—EnrrI——— — detta är den store krigare, som endast känner jagthornets toner och på sin höjd levererat änder och rapphöns en slagtning. Hvad hans aktning för svurna eder beträffar, så har Florenz nyss genom den berömda Ridolfis mun förkunnat er huru han håller dem, Tron icke, signori, på ett undantag för Venedigs skull. Lögnen har sitt hem i Philips mun, liksom förräderiet i bela hans lif. Alla fördrag, dem hans penna undertecknat, bar hans fältherrar sönderskurit med svärdet och kringstrött för vinden. — Jag har nu endast ett ord att säga eder, och i detta ord, märken väl, ligger er framtid, er lycka eller olycka — vågen!! ty han har tagit den djerfva stridslystna Sforza i sin tjenst, honom, som redan med lycka tjenat Neapel, och hvars hand med ära för det svärd, som hans fader gjort ryktbart! — Med en sådan general skall Visconti vilja blifva Roms, Venedigs, ja, hela Italiens beherrskare. Vågen, säger jag eder, ty eljest ären J förlorade! Ericcio begagnade sig af tillfället då Carmagnola bemtade anden, och utropade med passionerad stämma, och med utsträckt arm, liksom om ban velat slunga ifrån sig en bannstråle: — Senatorer af Venedig, hvilket förtroende kunnen J väl sätta till en sådan menniskas ord? Veten J inte alla, att hertig Visconti öfverbopat honom med välgerningar, och är det inte tid, att vi för vär del sifva bonom ett namn, som skildrar honom så väl, och som ban är så värdig, namnet förrädare — ja, grefve Carmagnola, jag förklarar i den mans namn, som niskymfat, i bimlens åsyn, som fördömer er, ni är en öfverlöpare, en förrädare! — Ni vill tala om besvurna fördrag? Ack, kasta en blick i ert eget hjerta, grefve, och uttala domen öfver er sjelf! (Forts.) (—