— . NEN EC SER ECARE ERE Gatu-oroligheterna i Stockholm. Angående gatuoroligheterna i hufvudstaden innehåller -Astonbladet för den 7 dennes följande: -De folksamlingar, som föregående aftnar egt rum på några stållen i hufvudstaden, förnyades åfven i går afton, men såsom vi hoppas för sista gången. Polisen, som enligt mångas och åfven vår egen åsigt, de föregående aftnarne visat allt för mycket undseende för dessa sammanskockningar, hvilka dock egde en temligen beståmd karakter att åsyfta störande af allmän ordning, upptrådde i går afton på ett allvarsammare sått. Efter hvad man kunnat inhemta, ha dessa oordningar uppstått deraf, att en del pojkar och andra okynniga personer roat sig med att göra demonstrationer emot hårvarande mosaiska trosbekånnare, hvilka som man vet åro ett ständigt föremål för de gröfsta anfall i en hår utkommande och af en del folk mycket låst skandaltidning. Åtskilliga rop emot judarne och för den å Långholmen i håkte insatte utgifvaren af nåmnde tidning antydde genast sådant, och i Söndags blef detta sörhållande tydligt, då orostiftarne utslogo några fönster i judiska synagogan, åfvensom en hop tågade ånda till Långholmen, och då de ej kunde komma öfver den dit ledande bryggan, föröfvade någon våldsverkan vid den derinvid belågna Heleneborgs egendom, tillhörande grosshandlaren Lamm, som. år ledamot af mosaiska församlingen. Han år emellertid en af de hufvudstadens borgare, som alltid visat en synnerlig omvårdnad såvål för sina egna arbetare som för arbetsklassen i allmånhet. Då den i går afton i Storkyrkobrinken församlade talrika solksamlingen icke ville i godo åtskiljas, oaktadt öfverståthållareembetets utfärdade kungörelse med varning emot dylika solkskockningar och oaktadt polismästaren de Mare trenne gånger uppmanat folket att åtskiljas, tillsade han polisbetjeningen, som lårer varit förstårkt med åtskilliga för tillfållet antagna extra poliskonstaplar, att då annat ej kunde hjelpa, genom prygling skingra massan, dock så att slagen icke utdelades åt hufvudet. Denna åtgård, som vidtogs först i Storkyrkobrinken och sedan måste förnyas på Riddarhustorget, hade emellertid till följd, att folkmassan skingrades samt att allt blef tyst och stilla innan kl. 11 på aftonen.Långre fram i bladet anstållas följande reflexioner, i hvilka vi till alla delar inståmma: De sörargelseräckande oordningar som under de sistsörslutna nåtterna egt rum, kunna åtminstone hafva den nyttan med sis, att upplysa allmänna omdömet om den råtta arten af vissa individers storordiga tal om friheten och de lågre samhållsklassernas råttigheter. Friheten trisves nemligen blott vid sidan af den lagliga ordningen, och derföre måste hvar och en som uppriktigt ålskar den förra, ifrigt nitålska för den senares uppråtthållande. De reaktionåra intressen, som hata den medborgerliga friheten och arbeta på dess utrotande, hafva ingen båttre bundssörvandt för sina syften, än just detta sjelfsvåld, som de under sken af frihet bemöda sig att framkalla. De se ingenting heldre ån att folket beter sig tysellöst, för att få en sörevåndning att beröfva folket all frihet. De uppreta de mindre upplystes fördomar mot vissa klasser i samhället, för att af de oordningar som de framkalla, få anledning att införa en Jtterlig polisdespoti eller ett tryckande belågringstillstånd. De skånda enskilda personers medborserliga anseende, de till och med predika högljudt uppror och sörföljelser mot sårskilda klasser af medborgare, för att derigenom bana våg för en långe planerad inskrånkning af tryckfriheten. De håna all offentlig anståndigbet, får att underlåtta införandet af den despotism, hvars lejda