Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1852, sida 2

jag, att vi handla klokast om vi hålla den traktat, som binder oss, och iakttaga den strångaste neutralitet i stridsfrågan mellan Milano och Florenz. — Än ni då, furst bisani, fortfor dogen, hvad år er tanke? — Min tanke år, svarade furst Pisani, att ett öppet och årligt krig skulle för Venedig vara långt fördelaktigare, ån ett hyckladt vapenstillestånd, som, just emedan det endast år hyckleri, år desto farligare. Men då signor Ericcio ger så beståmda försåkringar om vånskap och fred, så skulle det illa anstå mig att vilja förmå mina medbråder i senaten att dela mitt djupt inrotade misstroende, ja ånnu mer, min oöfverrinnerliga ångest för framtiden. Jag måste frukta antingen att blifva illa hörd eller falskt förstådd — och derför tiger jag. — Jönsken att låta oss höra era tankar, fortfor Francesco. Foscari, i det han uppropade namnen på de senatorer, hvilka begårt ordet. Vi åro beredda att höra er. — Oaktadt min lisliga sympathi för slorentinska republiken, sade Antonio Perusini, tror jag dock inte att det ligger i Venedigs interesse att störa sitt lugn genom en utmaning, som icke tycks kunna råltfärdigas, eftersom hertigen af Milano, på ett så vål för honom