Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1852, sida 2

Mannen i den grå kåpan hade sprungit in midt i den halfcirkel, som bildades af den dubbla amfltheatern, der senatorernas bänkar höjde sig den ena öfver den andra. Stolt, orörlig, med hatten på husvudet och pittoresk i sin grofva kåpa, utstråckte han armen, liksom för att bjuda tystnad. Men medlemmarna af Venedigs signoria voro alltför afundsjuka om sin auktoritet, får att lemna hvem som hellst råttighet att med dem rådslå om statens vigtigaste interessen. Isynnerhet voro de alltför misstänksamma, att icke darra vid den tanken, att en fråmling, en obekant, varit nårvarande vid en session sådan som denna. Också ljödo genast från alla sidor hvarjehanda rop att tvinga den djerfve obekante till tystnad. Ordet -spiongick från mun till mun. Urbino af Savona och Antonio Perusini ropade, under pluralitetens bifall, att man borde försäkra sig om hans person och låta honom i det hertigliga palatsets underjordiska fångelser nogare öfvertänka sina politiska planer. De mera lugna, med furst Pisani i spetsen, ville framför allt veta hans namn. (Forts.)