Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1852, sida 1

dem han föresatt sig att söra gållande, och att han ansåg sin triumf såsom såker. — Sienori, sade han med denna honingssöta röst, som tycktes blifva ånnu mildare, då hans själs innersta darrade af raseri, signori, om ett håftigt språk, utan sans och urskiljning, kunde hafva någon inverkan på edra sinnen, så skulle jag göra klokast att tiga och återvånda till hertigen, min herre, samt såga honom, att han bår vara på sin vakt och rusta sig till strid. Men så långt hafva vi, Gud ske lof, ånnu icke kommit! Passionen har försökt upphetsa edra hjertan; men det år förnuftets uppgift att skaffa sig gehör deremot. Signor Lorenzo har gjort mycket väsen öfver besåttandet af staden och gebitet Forli genom milanesiska trupper, och jag inser nog, att den glans, som derigenom blifvit kastad på våra vapen, blåndat hans dgon en smula; men hade han inte, då han ju föregaf sig tala i sanningens namn, bort angifva de egentliga orsakerna till detta besåttande? — Signora Lucretia, enka efter herren till Forli, regerade denna lilla stat såsom förmynderska, i sin nioårige sons, Theobalds, namn; — under regenters minderårighet uppkomma vanligtvis allehanda förvecklingar, det veten J sjelfva, ådla senatorer. Catharina af Ordelaffi, Lucretias svågerska, begagnade tillfållet att hetsa Ghi