Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1852, sida 1

han ryckt till sig Forli, Genua och Cremona, kastar han redan nu sina giriga blickar pä Florenz, och att han, sedan han fått det i sitt våld, äfven skall eftertrakta Venedig? Jag har sagt förut och upprepar det ännu en gång, signori, det år en åfversvåmning, det år eld och lågor som rasa utanför edra portar, — betånken det noga! Ett allmänt sorl följde på Lorenzo Ridolfis tal; — var det vål ett gillande eller tadlande sorl? Det skulle hafva varit temmeligen svårt att bestämma detta; emellertid skulle det tvifvel, som man hyste Öfver församlingens assigter, snart blifvit skingradt, ty flera senatorer stego redan upp för att begåra ordet, men dogen gaf dem tecken att sitta ned, emedan han redan lemnat ordet åt hertig Philips gesandt, signor Ericcio, som begårt att först få besvara den florentinska gesandtens fiendtliga tal. Ericcio steg upp. Hans ansigtsfårg var ännu blekare ån vanligt, och den låtta darrning, som man mårkte på hans kinder, förrådde det tvång, han måst pålågga sig, för att tigande kunna afhöra de af Lorenzo Ridolfi mot hans herre slungade och af så vigtiga skål understödda anklagelserna. Den ironiska blick, han kastade på gesandten från Florenz, , bevisade tillräckligt, att han satte obetingadt förtroende till öfverlägsenheten i de bevisningsgrunder,