Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1852, sida 1

bellinernas parti till uppror, — folket reste sig, Lucretia kastades i sängelse, och orsaken, hvarför hertigen blandade Sig i saken, var endast den, att han ville rådda detta olyckliga land från ett inbördes krig och dess egna medborgares excesser. — — Jag anhåller att så säga ett ord, signor Ericcio, ropade Lorenzo Ridolfi, i det han reste sig upp. Om man fråntagit uppviglarne de guldmynt, hvarmed de blifvit mutade till uppror, tror ni, att man på dem skulle funnit någon annan bild, ån hertigens af Milano? — Jag har icke afbrutit er, svarade Ericcio efter en kort tystnad. Jag ber er, signor Lorenzo, att låta mig tala till punkt. Florenz beklagar sig — hvad år vål naturligare? — Florenz är begegradt och hädanefter oförmöget att sortsätta en håterkalleligt förlorad strid; det önskar nu att draga på sin sida den mäktiga nation, som genom en hemlighetsfull förmålning har Adriatiska hafvet till sin bundsförvandt, och som genom makten af sina kunskaper och klokheten i sin politik, äfvensom genom de förundransvärda resultaterna af sin handel och industri förstått att skaffa sig stort anseende öfver hela jorden. Venedig skall icke låta locka sig af falska förespeglingar. Det skall inse, att det inte har något interesse af att upphåfva sig till förkåmpe för en sak,