— ——T7öE —— — — — — — signera, sätter en af sina generaler, grefve Carmagnola, på hans plats och förfogar öfver Sarzona till förmån för den afsatta dogen, utan att sätta oss i kånnedom derom, oaktadt Sarzona tillhör det gebit, som står under vårt beskydd. På samma gång öfversvämmor han hela Romagnan med trupper, tvertemot sitt högtidliga löfte att icke inblanda sig i de inbördes stridigheter, hvilka möjligen kunde uppkomma i denna del af Italien. Menniskor, sådana som denna hertig, mina herrar, kunna aldrig stanna på halfva vågen, utan deras äreIystnad våxer med deras lycka. Hittills har han sökt lyckan; nu går lyckan före honom. Roland Palavicini uppgifver San Dorino åt honom och markisen af Este sin goda stad Parma. Bergamo och Brescia öppna sina portar för honom, sjelfva Schweiz böjer för honom sin stolta panna och snart hår man från S:t Gotthard ånda till Kyrkostatens gränsor blott ett namn genljuda, och ser blott en fana vaja — hertig Philip Marias namn och fana. Senatorer af Venedig, jag beundrar ert lugn och er såkerhet. Om allt hår omkring er ramlar, tror ni inte, att ni blifven begrafna under dessa ofantliga ruiner? — Denna menniska år lika falsk mot alla. — Ären J nog enfaldiga att tro, det denne man för er allena åger en skatt af råttrådighet, som han döljer