Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1852, sida 2

Mannen i kåpan ryckte på axlarna. — För öfrigt, tillade dörrvaktaren hviskande, ty det sorl, som uppkommit vid dogens intråde, lade sig småningom, — för ösrigt å år det inte svårt att hålla hvad ni lofvat mig — ni har öron, hör med dem — ni har ögon, se med dem — men, för Guds skull, rår er inte ur stållet. II. Sematen. Efter några ögonblicks tystnad, och då det sullkomligaste lugn herrskade öfverallt i salen, steg dogen upp, blottade sitt hufvud och riktade sina ögon mot himmelen, liksom om han såndt en tyst bön till Gud, och förklarade sessionen öppnad. Föremålet för öfverläggningen var så vigtigt, att det tycktes varit temmeligen naturligt att en liflig strid uppstått om hvem som först skulle få ordet. Men en sådan strid ågde icke rum. Senatorerna betraktade hrarandra med tviflande miner, eller tycktes försänkta hvar och en i sina egna tankar. Dogen, sörvånad öfver denna brist på ifver, och utan trifvel förmodande att endast fruke