stållet för en vånskaplig hand. Jag var med på den galeren, som får tre dagar sedan hitförde gesandterna från republiken Florenz, och jag hörde nog af dem för att anse såsom en förvågenhet att på förhand bedöma de tilldragelser, för hvilka Italien snart nog torde blifva en skådeplats, ty de förnäma herrarna, om hvilka jag nyss talade, och hvilka aldeles icke generade sig för mig, stackars matros, som var sysselsatt med mitt arbete, förklarade, sedan de öfvervägt de sannolika företeelserna i framtiden, att deras tillgöranden endast voro ett lyckospel, hvars utgång de icke kunde förutse, och sade dessutom att Gud allena månde veta hvad framtiden skulle föra med sig. (Forts.)