ö Salon. Ä Mamsell Michal har den 31 sistl. Augusti låtit höra sig i Norrköping och aldeles förtjust sin publik, som belönat sångerskan med ett blomsterregn. Hrr Uddman och Thkolander hafva gifvit konserter i Mariestad, Lidköping och Wenersborg. I den sistnämnda staden åtskiljdes de begge artisterna, i det hr Uddman, hvars permissionstid var tilländalupen, måste återvända till Stockholm. Det omilda omdöme, som en recensent i Örebro Tiåning tillåtit sig fälla om hr Tholander såsom orgelspelare, förklaras i Wenersborgs-tidningen för ensidigt, hvilken förklaring bestyrkes genom de loford hr Th. skördat i de andra städer, der han uppträdt. Hr Tholander är en bland sökanderna till den härstädes lediga organist-tjensten. Hrr Dahlqvist och Lundberg samt fru Westerdahl gåfvo den 31 sistl. Augusti en musikalisk-dramatisk representation i Carlskrona å dervarande frimuraresal. Med det deklamatoriska yttrar recensenten i Najaden sin belåtenhet, men icke tå med det dramatiska. Han gör den mycket riktiga anmärkningen, att det måste salla något litet inom komiken att se Johan III, Carl XII, Hernani. Fritz Sturler och en theaterdirektör i en person, med samma röst, hastigt och lustigt efter hvarandra inträda i en salong utan annan theatralisk tillrustning, än kostymer och en rad ljus på golfvet. I ÅKomsågs fru W. med särdeles nöje. Hr L. får uppbära klander för sitt program, hvilket bestod af sex temligen värdelösa romanser, deribland blott tvenne svenska af honom sjelf. Hesslerska truppen har i Carlskrona börjat sin sejour med Axel och Walborg. Hr Smitt har från Fahlun ställt kosan till Eskilstuna. Hr Elffors ger representationer i Christianstad och hr P. J. Deland ämnar sig i Oktober till Gefle. Hr Oscar Andersson, hvars prestationer under hans vistande i Helsingborg. icke bevärdigats med en enda rad i Öresundsposten, har, efter sin afresa derifrån, i nämnde tidning rönt en uppmärksamhet, för hvilken det torde vara ovisst huruvida han känner sig tacksam. En insänd reklamation till hr A:s fördel har från tidningens sida framkallat en replik, hvari hr A. får en ganska grundlig tillrättavisning för sin anspråksfullhet och brist på takt. Vi meddela derur följande utdrag: — — — Sjelf förmodligen seende i sig en utmärkt skådespelare, — hvilket vi långt ifrån göra, — och betraktande sjelf den trupp, hvilken uppträder under hans öfverinseende, såsom en elit af dramatiska artister, — hvilket vi på intet vis anse den för, — menar hr Andersson att kunna behandla hvarje publik såsom sina sjelfskrisna förtjusningsoffer, gör anspråk på att man hvarenda afton skall bilda queue utanför hans theater för att låta sig från solsken, blomsterdoft och fågelsång stängas inne med hans fadda dramer och en temperatur af 45 grader, och blir bragt till raseri, ifall någon på en Sspektakelqvällk skulle varit nog oestetisk att tillställa en supå för goda vänner istället för att bjuda dem på — fru Birch-Pfeiffer. Dessa hr O. Anderssons anspråk och detta hans melodramatiska raseri äro nu visserligen hans ensak, så länge ban behåller dem för gig sjelf i djupet af siu konstnärssjäl, — de tillhöra måbända hans andliga och lekamliga diet, — men hvad man icke gerna kan lemna honom som hans rättighet, det är att öppet kringbära denna sin vrede kring gator och torg, att på offentliga ställen, så som -hr A. härstädes förnyade gånger före sin afresa tillåtit sig, låta sitt höga förakt? — och detta i de minst nogräknade, att icke säga mest oförskämda termer — frustas ut öfver ett samhälle, som dock visat honom många prof af välvilja, som dessutom torde vara fullt ut så konstälskande och konstvärderande, sem de flesta andra samhällen inom fäderneslandet, och öfver hvars tycken, böjelser och smak hr O. Andersson i alla bändelser är allt för litet någon Talma för att kunna rättmätigen disponera. Vi beklaga att detta vårt uttalande af en mening. om hvilken vi visst icke äro ensamma, kommer så till vida litet för sent att br O. Andersson redan lemnat vår stad bakom sig, men vi hoppas att hans och sanningens vän låter dessa rader finna väg fram under hans ögon och vi skulle dervid önska att de kunde lända honom till någon helsosam ofterrättelse för framtiden Slutligen förklarar redaktionen, till följe af en reklamantens anmärkning, att den aldrig omnämnt hr A:s prestationer, att den tror, det hr A. varit mera tjenad med dess tystnad, än med dess kritik. Under det resundspostenmed tystnadens vältalighet bemött hr Anderssons prestationer, hafva de imellertid i det andra i Helsingborg utkommande bladet varit föremål för de mest smickrande loford. Vid den beryktade balen å Innocent-torget i Paris, den 17 sistl. Augusti, var första quadrillen sammansatt på följande sätt: Inrikes-ministern, grefve de Persigny dansade med grönsaksmånglerskan Clement, patronessax (för balen nemligen); general Magnan med fruktmånglerskan Amboster, Åpatronessak; polisministern med smörköperskan Daniel, Åpatronessa; seineprefekten med champignonförsäljerskan m:ll Glaize; chefen för inrikes-ministerns kabinett, hr Th. de Montour med sillsalterskan m:ll Jemmaire; hr Collet Meygret med saltvarumånglerskan mell Bessin; marin-ministorns adjutant de Montour med oxränte-entroprenörskan m:II Brisemontier; marin-ministerns adjutant de Lastic med villebrådsmånglerskan m:ll Prosper; hr Gimet (embetsman i inrikes-ministeren) med ostronförsäljerskan m:II Narmer; hr de Najac med smörmånglerskan Celestine France; br de Lagneau med m:me Hoguet — och vis å vis hade de: förste schåaren