börjad, har på lösare och högländ jord blifvit tunnt och brådmoget, kan i följd deraf endast lemna en ringare afkastning. På djupare och bättre jord år deremot en förmänligare askomst att hemta, men skörden torde öfverhufvud taget knappt kunna beräknas såsom medelmåttig, ehuru för det mesta af ovanligt god beskaffenhet, och enahanda anses förhållandet vara med den i orten begagnade trindsåd. Trådgårdsvåxter ooh jordfrukter hafva jemvål lidit af torkan, så att afkasningen deraf anses i allmånhet blifva Åunder medelmåttan, förnämligast hvad angår potates, bvarå, isynonerhet på lösare och mager jord, torkan visat ett mera skadligt inflytande ån på refvor och rötter. Lin och hampa hafva deremot i allmånhet en lofvande våxtlighet, och förhållandet har varit enahanda med humla. Gräsvärten har, på sått i första berättelsen omförmåldes, i allmånhet varit ovanligt frodig, samt lemnat en höfångst, betydligt öfverstigande medelmåttiga års afkastning samt af mycket god beskaffenhet, destomera af vigt, då fodertillgångarne af vårsådeshalmen sannolikt blifva mycket ringare ån i vanliga år. I öfre Österdalarne, hvarest halmfodret isynnerhet torde blifva ringa, är dock höfångsten, såsom hufvudsaskligast hemtad från skogsoch myrslogar, endast medelmåttig. Till denna berättelse göres följande tillägg af Fahlu Tidning: Såsom man af ofvanstående berättelse inhemtat, anses skörden inom detta lån, enligt den officiella terminologien, utfalla endast medelmåttig eller tillochmed under medelmåttan. Verkliga förhållandet år imellertid, att öfver hufvud taget, sållan ett så välsignadt år inom Dalarne intråffat, ehuru, med afseende på qvantiteten af odlade jordfrukter och såd samt grådans otillråcklighet för behofvet, man aldrig i denna provins kan tala om en rik skörd.