kongl. genoral-poststyrelsens ofvananförda skrifvelse till herr postinspektoren här i staden af den 22 Mars endast innefattar, att, om sökanderne Magnusson och Öberg ansåge sig ega fog att af belöningsmedlen fordra mera, än den anpart, 500 rdr bko, som de hos kongl. general-poststyrelsen uppgifvit att poliskammaren dem redan tillerkänt och hvilken blotta uppgift kongl. general-poststyrelsen antog för gild, egde de göra sin förmenta rätt gällande vid domstol; hvilket kongl. general-poststyrelsens beslut måste anses hafva af sig sjelf förfallit, alldenstund den uppgifoe fördelningen, som poliskammaren skulle hafva gjort, och till ändrings-sökande hvaruti berörde beslut skulle innefatta hänvisning för sökanderne, aldrig egt rum, såsom flera gånger är nämndt. Således antagande, det konungens befallningshafvande kommer att verkställa fördelningen af ifrågavarande medel, anser poliskammaren sig böra sluta detta infordrade utlåtande med att gifva tillkänna, huru poliskammaren finner fördelningen böra ske. Allrafrämst torde konungens befallningshafvande finna billigt, att ersättning afgår, dels för kommissarien Flygares och hans ofvannämnde biträdens resa till Westergöthland, 49 rdr 8 sk. bko, enligt i afskrift bilagde räkning, dels för den specification af de återskaffade sedlarne, till slag, belopp, ordningsnummer och utgifningsdag, som just; för belöningsprocenten måste med nyssanförda noggrannhet upprättas och i två exemplar utskrifvas. Specificationen, med aedelsortering och ansvaret för penningarnes vård derunder, uppdrog poliskammaren åt notarien E. H. Brag, som tillkännagifvit sig fordra i ersättning 33 rdr 16 sk. bko, hvilket belopp poliskammaren också finner honom böra tilläggas. Aterstående 1,796 rdr 2 sk. 9 rst. bko vore då hvad som skulle fördelas; och beträffande först, huru mycket deraf bör tilläggas sökanderne, Magnusson och Öberg, hvilkas anpart torde böra gemensamt bestämmas, enär Öberg blott handlat i egenskap af Magnussons ombud, eller, såsom ofvan är uttryckt, gått hans ärende, så alldenstund de icke sjelfve återskaffat en enda skilling af de bortröfvade medlen, eller för polisbetjeningen med omisskännelig tydlighet utvisat röfvarena och fordrat dessas anbållning på deras ansvar, utan blott till vederbörande polistjensteman, jemte underrättelse om de svaga anledningar till misstanke, som uti Magnussonska boden förekommit, lemnat på de misstänkte en beskrifning, som, ehuru i sig sjelf en otillräcklig ledning, likväl varit närmaste orsaken till den särskilta uppmärksamhet Qvistgård egnat åt Nätt och Löf och hvarunder sådane omständigheter inträffat, att Qvistgård kunnat verkställa deras anhållning, hvaraf penningarnes återfående varit en följd; fördenskull anger poliskammaren sökanderne böra betraktas såsom tillräckligt förnöjde, om de, för ofvanberörde, polisen gifna underrättelse erhålla fjerdedelen af nästnämnde summa. Tillhopa bekomma Magnusson och Öberg följaktligen 449 rdr 8 rst. bko; men emellan dem inbördes kan detta dock icke lika fördelas. Sökanden Magnusson har nemligen ensam förtjensten att hafva anmärkt de omständigheter, som förekommo uti hans broders handelsbod samt ansåges af misstänkt beskaffenhet, och anmodat Öberg om de misstänkte personernas bevakande tills desse blifvit i polisens bänder öfverlemnade. Öberg åter har icke annat gjort, än att han bindrat sig omkring en half timme med att på några stegs afstånd följa de misstrodda och, sedan han utan alla försigtighetsmått öfvergifvit dem och lemnat åt slumpen, om de vidare kunde igenfinnas, om dem lemnat vederbörande polistjensteman en otillfredsställande beskrifning. Detta ringa besvär måtte vara rikligen ersatt med 50 rdr bko, hvaraf poliskammaren likväl anser att Öberg till. handlanden J. G. Holmstedt, som antagligen bjelpt honom åter på det engång förlorade spåret efter röfrarne, bör erlägga 16 rdr 32 sk. bko. Alla de öfrige, som på delaktighet i belöningen gjort anspråk, äro af poliskammarens betjente, med undantag af enkan Olsson; och torde konungens befallningshafvande finna lämpligast att åt poliskammaren anförtro, huru fördelningen emellan dess egne tjenare skall ske. Enkan Olssons ringa möda är öfverflödigt betald med 6 rdr 32 sk. bko. Götheborg i Poliskammaren den 19 Augusti 1852. L. NORIN. C. 0. Simmingsköld. Rättelse : Uti gårdagens tidning 3 kol., 2 spalt. och 9 rad. uppifrån, står: — — skiljas från hvarandra; men bör vara: — — skiljas från andra.