vårt samhälle. Ja, vi instämma fullkomligt uti det svar denne Stoffer erhåller på sin med triumf uttalade visshet att vara voåtkomlig af lagen-, neml.: -Men det finnes en annan lag, inför hvilken inga undanflykter, inga svepskål gålla, nemligen allmånna opinionen — Och den har längesedan fällt er dom!lHr Swartz, som erhållit hufvudrölen, tidningsskrifvaren Stoslers. utförde denna role sördeles lyckligt. Hr Zetterholm såsom den vilseförde arbetaren, snickaren Lundin, framkallade genom sitt förtråffliga spel, isynnerhet i sista akten, lifliga bifallsyttringar. De öfriga rölerna, hvaraf de flesta åro af mindre betydenhet, utfördes som vanligt med god uppfattning och till publikens tillfredsstållelse. — Vårt slutomdöme om Tidningsskrifvaren blifver emellertid det, att pjesen helt och hållet har skandalpressen att tacka får sin framgång, något som denna sistnåmnda såkert minst af allt önskat eller afsett. Vi uppmana sållskapet att före sejourens slut ånnu en gång gifva ifrågavarande skådespel, och detta på en Söndag, på det den större delen af publiken, för hvars upplysande och nytta pjesen egentligen år skrifven, åfven måtte få tillfålle att af densamma draga den fördel, som dermed åsyftas, nemligen att låra kånna den, som kallar sig folkets vån och beskyddare, som såger sig strida får dess råttigheter, medan dess egentliga syftemål år att reta och vilseleda, med ett ord: att låra känra skandalpressen från dess råtta sida.