kättegångsoch Polissaker. Konsulatsekreteraren Duff hade för några dagar sedan, å trappan till jagtföreningens skyttbana vid Lorentsberg lagt ifrån sig ett kruthorn med vidhångande jagtpipa, medan han gått in på banan. Efter några minuters förlopp återkom hr Duff till trappan, för att afhåmta der qvarlemnade saker, då dessa voro borta. Han utlofvade genast en belöning af 2 rdr rgs åt en nårvarande pojke, om denne kunde tillråttaskaffa det förkomna; men oaktadt pojken genast började sina efterspaningar, lyckades det honom likvål icke, att få reda på dem. Emellertid hade kommissarien Flygare håndelsevis fått höra, att ifrågava rande jagttyg innehafts af ynglingarne Carl Johan Bergelin och Ivar Edvard Svensson, hvarföre han tog dessa pojkar i förbör och dervid erhöll den upplysning, att de sålt sakerne till en emigrant för 24 sk. rgssedlar. I afseende på åtkomsten uppgåfvo de, att då de tillfålligtvis kommit att passera Lorentsberg, å den såkallade Kalfvegatan åt Haga till, hade de på vågen upphittat kruthornet och jagtpipan. I Thorsdags förevar förhör hårom uti poliskammaren, dervid de tilltalade vidhöllo sine inför Flygare gjorda uppgifter. Upplysande Flygare, att han. i sällskap med pojkarne eftersökt emigranten, utan att kunna få reda på denne, och år således att förmoda, det denne redan vore afrest samt medtagit kruthornet med pipan, så framt man kan antaga pojkarnes uppgift om försäljningen för sanningsenlig. Poliskammaren remitterade målet till stadens rådhusråtts 2:a afdelning och tillåto de tilltalade, att få vistas på fri fot. — Arbetskarlen Petter Niklasson, från Locktorp i Able härad, pu i arbete hår i staden, år tilltalad hos poliskammaren för det han i thorsdags eftermiddag varit full samt öfversallit och sparkat först en okänd person i granskapet af Bloms hotell och sedan slottsknekten Nordström, då denne förebrått Niklasson hans beteende emot den okånde. Niklasson erkänner sylleriförseelsen och oljudet, men förnekar slagsmålet. Vittnen framkallas, af hvilka ett berättar: -Jag satt inne på Rubensons konditori för att dricka kaffe, då jag händelsevis kom att kasta blicken ut genom fönstret, hvars luckor voro något tillslutne, för att utestånga solljuset; dervid fick jag se att en person, som jag nu igenkånner i den anklagade, klappade en annan om hakan under det han sparkade denne på föttarna: men då jag ansåg detta uppträde mer som ett gyckel, ån ett allvarsamt slagsmål, lånade jag icke någon synnerlig uppmårksamhet deråt. Polismåstaren: såg vittnet om svaranden vid tillfållet var full? Vittnet: derom kan jag omöjligen yttra mig, enår jag icke kånner personen och icke heller nårmare gaf akt på honom. Niklasson fålldes nu att böta 5 rdr bko för fylleri och oljud, men frikåndes från angifvelsen i öfrigt; och då Niklasson innestod för böter till lika belopp, eller 5 rdr, för samma slags förseelse förut, förvandlades alla böterne i ena bot till 9 dagars fångelse vid vatten och bröd. Han nedfördes genast till stadens håkte, att der få sin beskårda anpart af lagens något skålla kost. 2 En af skarpråttarens drängar fick stryk af månadskarlen Gustaf Jonsson på Stampen. Vid förhör hos poliskammaren berättade målsägaren, att garfva rens Gustaf, hvarmed menades svaranden, tilldelat honom flere slag i ansigtet med en tråsko, för det han gjorde sin tjenst, bestående deri att anamma hundar och förpassa dem ur tiden; man kan således med skål såga, att rackarns drångar i dubbelt hånseende ha en hundtjenst. Vittnen intygade den af svarsnden förnekade ansifvelsen, hvarföre denne dömdes att böta för gatufredsbrott och 2:ne slag 14 rdr 16 sk. eller undergå 13 dagars fångelse vid vatten och bråd samt i ersåttningar utgifva 2 rdr bko.