Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1852, sida 1

Röfvarbandet i Surtshålan. lslåndsk solksaga.) Sagan berättar, att i fordna dagar öfverenskommo 18 elever vid skolan i Holum (på Island) att blifva stråtröfvare. Somliga säga orsaken dertill varit den, att de dödat en gammal hustru derstädes. De slöto sig tillsammans, lofvade hvarandra att troget följas åt och uppslogo sina bopålar i Surtshålan vid Kalmannstunga. De bade med sig två qvinnor, och man säger, att de fingo barn med dem, men att de dränkte alla dessa i en sjö, som finnes inne i hålan. De röfvade folkets boskap der på hedarna och drefvo den i hundratal hem till sin boning om höstarna. Sagan berättar, att de drefvo fåren till det stora bålet, som är i grottans tak, tätt innanför dörren, och stötte dem derpå ned genom öppningen, för att icke behöfva slagta dem, hvilket tycktes dem vara alltför besvärligt. Följaktligen voro böndernas bjordar sällan fulltaliga, när de om hösten hemtades hem frän bergen; detta tyckte de visserligen icke mycket om, men de förhindrade det ej heller, ty ingen ville blottställa sig för faran att falla i röfvarenas händer. Man har icke hört, att de dödat någon menniska eller gjort inbrott på gårdarna, men de buro alltid vapen och voro ständigt många tillsammans, De gömde sig icke heller, utan vanligtvis besökte de mycket ordentligt kyrkan i Kalmannstunga. Der stodo de midt på golfvet i två rader, med ryggarna tätt intill hvarandra och sina vapen vid sidan, så att bönderna icke funno det rådligt att angripa dem, huru gerna de än ville, Dock undgingo dessa röfvare icke häradsboarnas list. Folket i Hvitarsida lade råd om huru de skulle för