Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1852, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren dömde i går skeppstufvaren Sven Johansson i Majorna, för det han Söndagen den 25 sistl. Juli af hastigt mode på kustens torg öfverlallit arbetskarlen Johannes Johansson samt tillfogat honom dels ett, omkring en tum: långt krossande sår på högra tinniugen, dervid en gren af tinningspulsådern blifvit skadad, så att mycket blod flödat, dels ett betydligt skrubbsår till venster å bakhufvudet, att derföre böta 20 rdr 32 sk., eller i brist deraf undergå 16 dagars fångelse vid vatten och bråd; hvarjemte Sven Johansson kåndes skyldig i ersåttning utgifva: till roålsegaren, för sveda och vårk, låkarelön, hinder och tidspillan samt instållelse hos poliskammaren 33 rdr 16 sk. och till hörde vittnen i målet tillhopa 8 rdr 32 sk. allt banko. Hårdt — men råttvist! Om alla slagsmål såder allvarsamt behandlades, skulle dessa tvårtemot hvad nu år förhållandet, åtminstone i Msjorna, komma att höra till sällsyntheterna. Den Rydingsvärdska lönnkrogen trodde man skulle upphöra med chefens död; men så lårer icke vara förhållandet; ,ty den lik Phenix, kan ej förgås,, såger Braun om Borås. En enka vid namn Rodin har nu öfvertagit affårerne och lärer, med lika mycken oförsynthet, som den hedersmannen Rydingsvärd i lifstiden, drisva denna snygga och sällhetsgifvande handtering. Hon var i går uppkallad till poliskammaren af poliskommissarien Wickstrand, i påstående om ansvar för olaga handel med den ädla potatisdrufvan och blef, på skriftlig erkännelse, dömd att böta 10 rår b:ko eller undergå 7 dagars fängelse med arbete. Icke år det troligt att hon, likasom alla hennes nobla yrkesbröder och systrar, låter en sådan struntbagatell, som några böter, 10, 20, 40 rdr, afskräcka sig från att följa sin värde företrädares fotspår — så långe brånvin finnes att tillgå och supare att förtåra det — och att intetdera kommer att tryta, derom draga nog höga vederbörande och det olycksaliga begåret försorg. Förre artilleristen Johan Ludvig Fager, hvilken för kort tid sedan sluppit ur kurran efter undergången bestraffning för 2:dra resan snatteri, kunde icke långe bålla sina klådiga fingrar. I går stod han nemligen åter inför polisens skrankor, tilltalad att ur ett olåst rum i gymnasii-huset olofligen hafva tillgripit en hop snickare-verktys, tillhörige timmermannen Erik Jonsson från Gamla Lödese. Fager erkånde tillgreppet och, på fråga hvad han hade på gymnasium att göra uppgaf hen, att ban gått dit in i afsigt att der taga sig en tupplur, men, då han fick sigte på de pråktiga verktygen, blef han så yrvaken, att han icke kånde vidare behof af sömn, utan aflägsnade sig genast, i sällskap med sakerna. Målet remitterades till vederbörlig domstol och Fager fick krypa i kurran. Hans dulcinea, Anna Gallander, har nyligen åter afförts till spinnhus för att der i 2:ne år erhålla fria rum och mat. Lärlingen Otto Andersson hade hos poliskommissarien Andersson anmält, att han, som var anställd i lära bos blockmakarebolaget E. A. Tamin QC:o, af tit. Tamin och dess kompagnion, J. Pettersson, allt som oftast rönt en hård och orättvis behandling, bestående deri, att han fick uppbära slag och ovett, då han icke gjort sig förtjent deraf, samt fordrade, att blifva skiljd från läran, enär han, som visserligen i kontrakt med dem förbundit sig att i 33 år, räknadt från Augusti månad sistlidit år, som lärling arbeta på deras verkstad, men utan sine målsmäns medgifvande afslutat detta kontrakt och hvartill han, såsom omyndig, icke varit lagligen berättigad. Med anledning häraf var bolaget Tamin C:o inkalJadt till poliskammaren i går och representerades af ena bolagsmannen Pettersson, som förnekade angifvelsen. Af förevista kontraktet intygades likväl att Andersson ensamt, underskrifvit det; och då det dessutom upplystes af åklagaren, att Tamin gjort sig känd för att vara en bård husbonde, så fann poliskammaren skäligt skilja Andersson från läran, med bolaget Tamins C:o åläggande att utfärda behörigt afskedsbetyg åt Andersson.