3 svär jag er. Men hör först och döm sean. Under det Carmagnola lyssnade på Michaelas ord och beundrade den stolta vårdighet, hvilken så sållsamt stack af motden karakter, som han hittills lårt kånna hos henne, kastade han tidt och ofta sina blickar ned på torget. — Detta var uppfyldt af soldater, såsom han befallt, ty han hade fast beslutat att dyrt sälja sitt lif, om Visconti söretoge sig något mot det eller hans frihet, men han mårkte med oro att Bramante icke mera var qvar på det stålle, der han sett honom för en ed sedan — Bramante som ensam kånde det, håndelse af fara, emellan dem aftalade tecknet, han, som var enda hufvudet för alla dessa armar, och i hvars frånvaro Carmagnola kunde omkomma, utan att en enda af dessa soldater skulle göra en rörelse, för att ila honom till bjelb. Han låt sina blickar slyga omkring åt alla håll, men sörgäfves, han såg honom ingenstådes. i Michaela hade uppvikit pergamentet och låste: — Inför Gud, för hvilkens domstol jag skall stå inom några ögonblick, förklarar jag, att jag år oskyl