Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1852, sida 2

— Grefve Carmagnola, sade hon i en ton af hög vårdighet, jag har en pligt att uppfylla, hvars storhet bjuder klokheten att tiga, en pligt, den ingen fara i verlden kunnat förhindra mig att uppfylla. Derpå vånde han sig till Philip Maria och sade. Hertig Visconti, påminner pi er ånnu en fru, som en dag — förfårliga och olycksbringande dag — afråttades hår, såsom skyldig till åktenskapsbrott? Denna fru, denna martyr, ty hon dog oskyldig och hade under hela sitt lif varit ett exempel på alla dygder, denna fru var min mor. Ericcio kände huru kallsvetten rann utför hans panna. Han insåg, att om det lyckades Michaela att förete så ovedersägliga bevis för sin bård, att hertigen icke kunde underlåta att erkånna henne, så måste åfven en brottslig finnas, för att ådagalågga Viscontis oskuld, och han kånde honom tillråckligt, att icke vara öfvertygad, det denne icke ett ögonblick skulle draga i betånkande att uppoffra honom för sitt eget interesse. — Min furste, ropade han således med eftertryck, denna qvinna år antingen vansinnig, eller också en åfventyrerska; hela Lombardiet vet, att ni endast haft en dotter med hertig