Carmagnola skyndade fram till henne, sattade hennes hand och utropade: — Michaelal Michaelal hvarför har du kommit hit? Hvad har du gjort? XI. Far och dotter. Vid namnet Michaela försvann den vidskepliga fruktan, som bemäktigat sig Visconti och Kriccio. — Hvem år den det? ropade hertigen stolt, och huru har hon kunnat våga att intrånga ånda hit? Hvem jag år? svarade Michaela. Fråga hofmännen, som uppfylla detta galleri, hvarför de af vårdnad och förskråckelse nedbåjde sig för mig; fråga edra skildtvakter hvarför de lemnade plats för mig, i stållet att ståta mig tillbaka; fråga slutligen ert eget hjerta hvarför det båfvade vid anblicken af mig, — och edra hofmån, ,edra skiltvakter och sjelfva ert hjerta skola såga er, att de i mig sägo hertiginnan Beatrixs lefvande afbild. — Oförståndiga barn! ropade Carmagnola, du år förlorad!