Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1852, sida 1

Skyddstull. (Forts. och sl. fr. n:o 197.) En vanlig manöver, som, så ofta sig göra låter, tillgripes af ifrarne för skyddssystemet, och hår i Sverge, sedan långliga tider, blifvit en håfdvunnen riksdagsslentrian, år vådjandet till nationalfåfångan, under yrkande af den satsen, -att vi icke böra betala skatt till utländningen,--att vi böra göra oss oberoende af utlåndningen o. s. v. Det barnsliga i dylika fraser, år nog påtagligt i sig sjelf, utan några reflexioner. Likvål kan det vara intressant att höra, hvad vår, på en gång så skarpsinnige och naive dansk såger hårom: benna åsigt går ut från den falska förutsåttning, att man, vid att köpa och betala en vara, gifver skatt till såljaren. Når jag får mig en ny rock från skråddaren, så betalar jag honom för hans arbete, hvad det kan anses vårdt — något vidare år det icke. Kunde jag sjelf sy min rock, eller erhålla den på annat håll till båttre pris, så betalte jag icke det högre priset för den. Men likasom jag fordrar, att andra betala mitt arbete till dess fulla vårde, så må också jag betala andras arbete till hvad det kan vara vårdt. Det arbete andra göra för mig betalar jag således med produkten af mitt eget. Sammalunda nationer emellan. Det ena folket betalar det andra för dess arbete; ingenting vidare. . . . . Vore det påståendet sannt, att vi betala skatt till utlandet når vi köpa dess produkter, så kunde det lika vål sågas, att utlandet betalar skatt till oss igen, når det köper våra. Vi betala nämnligen fråmsiinnnn33nn3n3n33n333nnnnnnnnnnn. —